Om mig

Jag är sjutton år och studerar på Västerås Ridgymnasium. Jag har ridigt hela mitt liv. Och kan inte minnas första gången jag satt på en häst. Jag lärde mig rida på min mammas arab Czas som jag när jag fyllde sex fick "ta över" (jag fick säga till alla att det var min alldeles egen häst). Samma år började jag på Hamre RK ridskola som jag gick på i tre år. När jag blev nio fick jag en foder ponny. Det var ett litet grått B-ponny sto som jag skulle rida till då hon hade varit med föl, tappat vikt sen haft problem att musklas. Jag hade henne i sex månader. Hon var ouppfostrad, inte speciellt snäll och det var inte helt lätt att få henne att göra vad man ville. Efter att vi lämnat tillbaka henne började hästjakten. Nu skulle vi köpa en häst till mig Czas var utlånad på foder då och vi hade en boxplats ledig. Så efter att vi provridit några små hästar bestämde vi oss för ett c-ponny sto. Hon var mörkbrun, ganska grov i modellen och jätte vacker. Vi köpte henne för trettio tusen av en häst handlare, vilket visade sig vara ett stort misstag. De sa att hon var sju år och helt frisk men då vi tog ut vätrinär för att kolla, eftersom det hade varit problem och dom gett fel information när besiktningen skulle ske så vi olyckligtvis missade den, visade det sig att hon var fjorton år. Vi hade henne i tre månader under vilka hon var halt största delen av tiden. Vi tog kontakt med säljarna och sa att de fick ta henne till strömsholm, se till att hon blev bättre och under tiden ville vi ha något att rida på. En sen kväll kom dom till stallet med en hästransport. I transporten stod två hästar och jag fick välja vilken jag ville ha. En av hästarna, en vit arab, hade jag sätt en tjej rida när jag var och provred Miss Brownie. Den hade varit halt på ena fram men dom hade ridit i alla fall. Så, jag ville ha den söta lilla bruna som stod bredvid. Dom sa åt oss att hämta Brownie medans dom lastade ut hästen och gick in med den i stallet. Vi stod ute med Brownie när hästhandlarn kom ut gen med det röda täcket den lilla ponnyn hade haft på sig. Hon tog Brownie och åte efter det. Vi gick in i stallet och fick se det hemskaste jag någonsin sett. Där i vär box stod den lilla bruna ponnyn. Öronen spetsade framåt med utstickande revben, raggig päls och sår på hela kroppen. Vi försökte länge få tag på häst säljaren igen men hon hade bytt telefon nummer. Vi fick aldrig till baka Miss Brownie. Jag hörde att dom tog hem henne och sköt henne på gården men jag vet inte säkert. Den lilla bruna ponnyn dom dumpat hos oss som då hette som jag döpte om till Napoleon har vi fortfarande kavar. När jag växte ur honom lämnade jag ut honom på foder. Jag köpte efter det en western häst som jag utbildade i hoppning som jag också har kvar. Nu har jag ett femårigt dressyr sto som jag håller på att utbilda på foder.